Av Peter Jacobsson, leg. psykolog, leg. psykoterapeut med kognitiv inriktning, doktorand
Detta är en bok som är påfallande fylld av fakta, intressanta perspektiv och konkreta strategier för alla som antingen själva har en adhd diagnos eller arbetar professionellt med individer med denna problematik. Upplägget är pedagogiskt och användarvänligt med färgkodningar och lekfulla förkortningar som återkommer i boken. Det är tydligt att Dr Palmkron Ragnar är kunnig i ämnat och att hon också har skrivit flera böcker tidigare. Jag har svårt att se att det finns något relevant område som saknas i boken, även om en del naturligtvis behandlas mer svepande. Trots det finns det en lätthet i texten och upplägget som gör att jag absolut kommer att rekommendera mina adhd patienter att läsa den. Jag läste den i sträck, men som författaren påpekar tidigt i boken i en av de många upplysande eller uppmuntrande gråa rutor: ”Jobba 15 minuter och ta sedan en kort paus (s.12).
Bokens största värde ligger i det vi kallar psykopedagogik, nämligen att faktauppgifterna är lättillgängliga, har forskningsstöd eller klinisk konsensus, samt tydligt kan kopplas till konkreta strategier. En extra krydda är kommentarerna från psykologen Suzanne som själv ADHD där dessa ibland går tvärtemot rekommendationerna därigenom tydliggör de individuella skillnaderna i svårigheter och lösningar.
Efter att ha lett olika grupper för individer med adhd så uppskattar jag också att författaren lyfter fram arbetsterapeuternas viktiga funktion och de smått geniala kognitiva hjälpmedel som finns tillgängliga.
Jag blev också positivt överraskad av att Åsa Palmkron Ragnar inte överdrev vikten av mindfulnessbaserad meditation, trots att hon enligt den korta marknadsföring som finns i slutet av boken, har skrivit mycket om just mindfulness. Precis som forskningen visar pekar hon på att mindfulness kan vara ett sätt att stanna upp och som författaren så fint beskriver det: ”… bjuda in uppmärksamhetshjärnan …(s. 241). Därefter är det också ett kort inslag över hur mindfulness också är hjälpsamt för att bryta ältande med dess metakognitiva strategi. Alldeles tillräckligt och elegant knutet till ett par korta lämpliga övningar. Som alla böcker har också denna några svagheter. Med risk för att vara småaktig så kommer här ett par observationer och jag tänker inte dröja för mycket i det, eftersom jag tycker att detta är en mycket värdefull bok som har en självklar plats i våra bokhyllor och patientlitteratur.
Som sig bör är avsnittet omfattande och detaljerat om läkemedel och dess påverkan på dopaminsystemet och relaterade hjärnstrukturer. Däremot är begreppet KBT i titeln något missvisande, även med tillägget ”strategier”. Detta är en coaching- och självhjälpsbok och utöver dess psykopedagogiska stöd så presenteras inga egentliga specifika kognitiva eller beteendeinriktade metoder. I nästa upplaga skulle jag rekommendera att ”KBT” tas bort ur titeln eftersom boken står mycket väl utan det.
Även om författaren förtjänstfullt resonerar om hur adhd-symtom befinner sig på en skala i hela befolkningen och är knuten till värdefulla egenskaper i ett evolutionärt perspektiv så kan hon inte avhålla sig från att sporadiskt halka in på mer kategoriska och föråldrade synsätt. Ett exempel är det mycket olyckliga urklippet från Socialstyrelsens kunskapsstöd som börjar med: ”Adhd har man hela livet” (s.22). När detta presenterades för några år sedan försökte jag föra en diskussion med Socialstyrelsen med stöd från några tongivande psykiatriker i landet men blev tyvärr snabbt avfärdad. Jag tycker fortfarande att det är djupt olyckligt med en sådan inledning utan ett klargörande och nyanserat resonemang utifrån mer dimensionellt perspektiv där man faktisk kan bli av med sin diagnos. Jag önskar att man istället hade följt Åsa Palmkron Ragnars exempel och skrivit: …”Att någon uppfyller kriterierna vid sju års ålder och när han är sjutton betyder inte att han gör det vid trettiosju.” (s. 222)
Bokens innehåll understryker vikten av fysisk aktivitet, inte bara i det avsedda avsnittet, utan återkommande i boken. Författaren kopplar detta både till adhd:s inneboende överaktivitet och rastlöshet samt även till vår evolutionära historia.
I synnerhet de tidiga värdefulla gruppmedlemmarna i människoutvecklingen med mer spontanitet, rastlöshet och äventyrslystnad som hela tiden flyttade på gränserna. Överhuvudtaget navigerar Åsa Palmkron Ragnar empatiskt mellan de uppenbara svårigheter som adhd innebär i dagens samhälle och de styrkor som ändå finns och kan utvecklas.
Återigen så kommer jag att rekommendera boken till både patienter och professionella i mitt nätverk. En kompis som är lärare bestämde på stående fot att köpa in boken i studiesyfte för hela sin arbetsgrupp efter att jag pratat om den över middag.
Bra jobbat, Åsa!
